Skräddarsydd resa till Kambodja – restips, Dag 8

Skräddarsydd resa till Kambodja – restips, Dag 8

Dag 8: Först lite generell historik:

Kambodjas nutidshistoria är väldigt tragisk, människor har fått lida något oerhört och familjer har splittrats, barn har sett sina nära och kära blir dödare och vissa har t o m angett släktingar för olika brott, som ansågs tillräckligt för att skjutas på direkten…Tortyr användes under hela den här tiden. Jag stöter på många personer under min resa i Kambodja, utan ben och armar, som kanske blivit bortsprängda av landminor. Allt detta har ju förstås påverkat människor här, säkert i generationer.

Landet urholkades under Pol Pots terrorregim, då alla utbildade innevånare dödades eller torterades svårt.

Hela Phnom Penh avfolkades, då alla blev deporterade till landsbygden eller dödade.

När regimen upphörde fanns det ingen kunskap kvar i landet. Lärare, läkare, jurister, ingenjörer hade nästan alla blivit dödade. Hur bygger man upp ett land då? Det tog lång tid att få upp ett skolsystem. Olika NGOs hjälpte till på 70 talet med att starta skolor om jag fattat rätt. Men det tog nästan 10 år innan alla barn fick börja få gå i skolan igen och att skolor fanns i de olika byarna.

Men Kambodjanerna går vidare in i framtiden och lämnar all tråkig historia i ryggsäcken.
Ha därför överseende med på det sätt människorna här fungerar. Det kan vara väldigt annorlunda mot vad vi förväntar oss. Service och kvalitet har inte samma måttstock här som den vi i västvärlden har dragit upp…..

Rundtur i Phnom Pehn

Fixar en tuk-tuk som ska visa mig de kändaste monumenten i staden.

Föraren talar ingen engelska överhuvudtaget. Men har printat ut en lite karta och beskrivning av samtliga besök han kan hjälpa till med. Väldigt företagsam!

Vi tar oss till en pagod på ett berg och den kända postbyggnaden som byggdes av Gustav Eiffel. Han måste ha varit både i i Kambodja och Vietnam då, i slutet av 1800-talet, eftersom han efterlämnat, broar och postbyggnader i båda länderna!

Eiffels Posthus - Voyage By Me
Eiffels Posthus

Jag får se Kungliga slottet och den mycket franskinspirerade promenaden längst floden. Byggnaderna är ju europeiska här med! Föraren tar mig till den nyrenoverade inomhusmarknaden från 20-talet, förstås byggd av fransmän! Så fin!!! Även här är marknaden väldigt lokal och souveniravdelningen ganska liten. Så annorlunda mot Thailand! Finns inte mycket att köpa, men jag är så glad att få ha sett denna vackra byggnad. Jag undrar bara hur det kommer att se ut när turisterna hittar hit snart. Men det är ju det som känns så genuint! Phnom Pehn-borna går hit och handlar! Ser en isleverans och lovar mig själv att jag aldrig, aldrig mer ska ta is i drinkarna. Även när servitörerna säger att den är gjord på mineralvatten! Kylkedjan bryts hela tiden, och den hygieniska förhållandet är under all kritik! Men jag är kanske för svensk och känslig….

Marknaden - Voyage By Me
Marknaden

Jag gillar verkligen Phnom Penh! Charmigt, ganska litet (de centrala delarna som man besöker som turist), även om det är mycket trafik, så jämfört med många andra städer är det inte chockerande, oförstört av turismen, fortfarande!

Staden tömdes på innevånare under Pol Pot regimen, och det har ju hjälpt till att staden inte vuxit på samma explosionsartade sätt som andra storstäder i denna del av världen.

Besöker det kungliga slottet, som om påminner om slottet i Bangkok. En del var avstängt, då det skulle till att firas något.

Royal Castle - Voyage By Me
Royal Castle

Hinner med Nationalmuseet, som är nyrenoverat och väldigt fint. Här hittar man alla statyer från Angkortemplen som inte finns kvar där.

Nationalmuseum - Voyage By Me
Nationalmuseum

De är egentligen bara en väldigt liten del av allt som fanns på plats, men jag antar att olika upptäcktsresanden och andra äventyrare tog med sig en del till sina länder, när templen upptäcktes. Vissa är verkligen imponerande både i storlek och ålder. Själva museet är inte så stort, så det går ganska fort att besöka, men intressant när man varit i Angkortemplena!

Eftermiddagen avslutas med ett besök på det kända fängelset: S21, eller som det heter på riktigt: Toul Sleng. en gammal skola som gjordes om till tortyrcenter 1975 under Pol Pot-regimen.

Hit togs personer, som man trodde var landsförrädare, som arbetade för CIA (??!!), eller som ansågs vara intellektuella och utbildade dvs bönder, barn, gravida kvinnor, ungdomar, ja, vem som helst som blev ”angiven” av en avundsjuk granne eller ett barn som blivit hjärntvättat att tro på det regimen sa vara den rätta läran. Det kunde räcka att personen bar glasögon för att anses vara bildad och då kastad i fängelse med en garanterad tortyr och död som följd.

Man dödade också hela familjer, då man ansåg att man var tvungen att eliminera roten och att ingenting skulle finnas kvar av just den familjen.

Tortyr var kategoriskt och av de 16 000 – 20 000 fångarna (uppgifterna går lite isär), sägs det att endast var de 7 st som fanns kvar, när Vietnameserna invaderade landet 1979 och kom in i S21, var de som överlevde.

Som vanligt med diktaturer var man noga med att dokumentera sina offer. Foton togs. Varför? Ett sätt att justifiera sina handlingar och skryta om vad organiserad man var?

Museet står kvar i princip som det såg ut när det lämnades. Man har satt upp dessa foton på alla människor som kom hit. Man ser verkligen skräcken i deras ögon, det gör att det blir så mänskligt och det sätter djupa spår i oss alla när vi går därifrån. 3 miljoner människor utrotades under 4 år.

Hur kan människor bli så onda att man dödar så kategoriskt sitt eget folk?

Ja, det finns många exempel på flera sådana personer. Låt oss aldrig glömma och se till att det aldrig händer igen! Därför måste den här typen av museum finnas, hur obehagligt det än kan vara.

Tonle Sap River
Tonle Sap River

Dags att äta, och vi tar oss till strandpromenaden längst Tonle Sap-floden och det känns som om man är i Nice i Frankrike. Massor av caféer och restauranger finns här. Här hittar man bl a den kända restaurangen FCC – Foreign Correspondant Club, en inne-restaurang bland utlänningar som bor här och besökare som tror att det var här alla utrikeskorrespondenter satt och skrev sina artiklar under kriget. Jag är inte säker om det var så många journalister här under den värsta perioden, (med tanke på att alla intellektuella dödades och att tala engelska var skäl nog till att hamna i S21 för en Kambodjan) och jag vet inte vad som är sant, men restaurangen är mycket populär och alla utlänningar kommer hit. Så det är ganska dyrt, med mat och dryck. Kul i alla fall att ha varit här.

Det finns inga kommentarer.

Skicka kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sök